Sometimes the person you’d take a bullet for ends up being the one behind the gun

 
Gud, du som alla säger är där uppe i himlen.. Om du verkligen finns snälla lyssna på alla mina böner jag sänder upp till dig, besvara dom, hjälp mig med mina problem jag berättar för dig.
För just nu känns det som att mitt enda hopp är att försöka tro att ett mirakel ska ske, att livet ska vända och gå till något bra igen.
Det räcker inte med all snö du ger oss, med all solsken du ger oss.. Den lyckan jag känner när snön faller stannar bara en kort stund.
Så om du nu finns. så ber jag dig att lyssna och hjälpa mig.
 
 
 Jag hatar att kämpa när man inte har ett mål, När det inte finns en mållinje att springa igenom.
För just nu står allt still, medans alla andra lever vidare med sitt liv står jag på sidan om och kollar när allt far förbi. Jag hinner inte hoppa på i farten, orken finns inte där än.
Men som alltid så vet jag att någon dag kommer jag hitta tillbaka, jag menar jag måste helt enkelt göra det.
Det finns ingen annan lösning, man är helt enkelt tvungen.. Och ja det suger men man måste gå vidare med livet, man måste fortsätta kämpa. Livet fortsätter oavsett om man vill det eller inte.
Men just nu vill jag sitta här, lite på sidan av livet. Kolla på när livet rusar förbi.
Får höra ibland att jag lever i en liten bubbla, ja det kanske jag gör.. Men vet ni? Jag tycker om min bubbla, för där är jag trygg, där kan ingen ondska nå mig.
 
Gud, snälla säg att du finns.. Så du kan ge mig svar.
Snälla, säg att du inte bara är en påhittad figur.
Kan du inte bara vara på riktigt?
Det hade varit så lätt då.
 
Det sägs att livet blir bättre med tiden, men min klocka tickar och tickar.
Jag tror inte på sådan skit, för det kommer alltid komma nedgångar i livet.
Man måste själv jobba för att livet ska bli bättre, man kan inte bara sitta och vänta på att mirakel ska ske.
Och det är just därför jag är så trött, för jag kämpar.
Det suger så jävla mycket, men det är livet.
Men jag vet också att livet också kan vara underbart, och det är dit jag ska.
Jag ska till den delen av mitt liv när det börjar bli bra.
Jag är en krigare, och jag kommer fortsätta att kämpa tills jag tagit mig dit jag vill.
 
Gud, du finns inte.
Men tack för alla pratstunder jag har med dig varje kväll.
Jag vet att du hör, jag vet att du svarar, jag vet att du hjälper mig.
Tack Linnea.<3
 
 
 

Vänner är som stjärnor,du ser dem inte alltid men du vet att dom alltid finns där endå.


 
Två månader har gått sen du fick dina vingar och flög iväg till den vackra platsen vi kallar himlen.
Men för mig känns det som det var igår du försvann från våran jord.
Jag minns varenda sekund av den dagen, alla samtal jag fick och alla jag ringde för och kolla om någon visste vart du var någonstans.
Jag och mamma satt i soffan och väntade på ett samtal, ett samtal som skulle bekräfta om du var i liv eller inte.
Sen helt plötsligt hör jag, Linnea är död..
Dom orden snurrar fortfarande runt i mitt huvud, hela dagarna.
Den dagen stannade mitt liv, jag kunde inte andas för smärtan gjorde så fruktansvärt ont.
 
Linnea var min kusin, vi växte upp tillsammans. Vi höll ihop redan efter jag föddes.
Linnea och jag var inte bara kusiner, vi delade något mycket större än det, vi var bästa vänner och systrar.
17 år fick jag dela mitt liv med den fantastiska människan, hon och jag skapade tusentals minnen tillsammans under hennes tid här på jorden.
Och dom är oslagbara.
Vi höll alltid ihop, precis som vi lovade varandra när vi gick på dagis.
Vi gjorde allt tillsammans, vi sa allt till varandra.
Hon bodde nästan hos mig, var hos mig hela tiden.. och så har det nästan alltid varit i alla dessa år.
Tillsammans har vi skrattat tills vi fått ont i magen, gråtit tills vi nästan fyllt ett helt badkar, bråkat som systrar alltid gör, men vi blev vänner lika fort igen.
Linnea har ALDRIG missat en enda av mina födelsedagar, hon var med på min 1-års dag och alla födelsedagar efter den. Och den smärtan som kommer och kniper runt mitt hjärta när jag tänker på att när jag fyller 18 år kommer inte min älskade vän att kunna sitta där mitt emot mig som hon alltid gjort, platsen kommer vara tom.
 
Jag kommer aldrig kunna förstå, jag kommer aldrig få ett svar varför hon lämnade denna jord.
Hon hade så mycket kvar att visa världen, hon hade så mycket kvar att ge.. Och jag hade så mycket mer att säga till henne, jag var inte redo att överlämna henne till himlen.
Jag känner så mycket smärta, ilska och mycket mer. Känslorna är så många.
 
Jag vet att Linnea har det bra nu, hon är lycklig hon känner inte längre någon smärta.
Hon har hittat frid, hon är himlens vackraste ängel och flyger där uppe med ett lyckligt leende.
Men jag vill inte ha henne där uppe, jag vill ha henne här nere på jorden med mig.
Om jag kunde så skulle jag klättra upp och hämta henne, men jag kan inte de.
Jag kan inte längre se henne, prata med henne, ta på henne, krama henne, känna hennes underbara lukt.
Och jag kan inte förstå varför, jag kan verkligen inte förstå.
 
När Linnea dog kom ensamheten, vem ska jag nu ringa när jag behöver prata eller bara gråta ut?
Vem ska nu backa upp mig när något händer, vem ska rädda mig från all ondska?
Vem ska berätta för mig vad som är rätt och fel, vem ska ge mig svar jag söker efter?
Hon var den som ALLTID var där, oavsett vad.
Min käraste stora syster som skyddade mig och fanns där när ingen annan gjorde det.
Hon finns ju inte längre..
 
Jag måste fortsätta leva, fortsätta andas.. Jag ska göra allt det där, och det ska jag göra för dig Linnea.
Jag ska fortsätta berätta om våra minnen för världen, jag ska berätta om dig. Berätta för alla vilken underbar person du var.
Här nere på jorden kommer du alltid leva vidare.
Du kommer alltid minnas, du kommer minnas med glädje!
För DU Linnea var en glädjespridare, Och jag vet att den gnistan aldrig kommer att slockna här nere hos oss, den kommer för all evighet att vara tänd.
 
Jag vet att du vakar över mig, jag vet att du håller min hand när jag är rädd eller smärtan är för stor.
Jag vet att du är med mig.
Bästa vän, kusin och syster den plasten kommer ingen annan kunna ta ifrån dig.
 
JAG ÄLSKAR DIG.
 
 
 
 

Saknaden är så stor.
 

det är bara mörkt. så jag tänder ett ljus.

Hejsan hoppsan!
Nu är jag tebax, bloggen är öppnad igen.
Försöker sova men det går inte så jätte bra,  hoppas på att ett under ska ske och att varm vattnet ska komma tebax så här mitt i natten. 
Ska ju till lycksele i morgon bitti å vill som lukta gott. Men vafan det är ju intr hela världen precis. 
I morgon blire också att tömma kontot, shoppa loss! Jag hatar å handla men det är dock något som måste göras.
Ska ju väga mig och sådant hos läkaren i morgon och jag är sten säker på att jag har gått upp flera jävla kilon, så mycket skit jag kastat i mig dom här två månaderna..inte ok alls.
Men lite hull har väll inte skadat någon, bli ju bara lite mer å ta på vafan;)
Och i slutet på veckan blire också en tripp till åsele, då äre dax för laban och göra sig lite fin.
 
Fan vad socker sugen jag är, och fan vad jag vill ha helg igen. .
Fuck distans..
 
Nä nu ska jag gå och väcka mamma för jag behöver ha sällskap, kanske äta lite? 
Puss och kram