Så mycket har hänt under tiden jag inte varit inloggad här och bloggat.
Jag har hunnit blivit sjukskriven, varit inlagd på psyk i skellefteå.
Ännu en gång är det något som spökar i mitt huvud och det håller på att ta kol på mig.
Livet har många motgångar till mig, och dom tycks aldrig ta slut.
Så en dag blev det helt enkelt för mycket.
Ni vet den dära tjejen som alltid klivit upp från skiten, ryckt upp sig och dammat bort smutsen från sig och dragit på ett väldigt snyggt leende?
Hon försvann, hon finns inte längre.. ärren går inte längre att sminka över.
För nu, just nu lever jag i ett liv som inte går att sminka över.
En sjukdom har kommit och hälsat på i våran familj, och det är inget man bara kan lägga i en låda och gömma bort från världen och från sig själv.
pappa, Min underbaraste pappa jag tror inte på gud, men varje natt ber jag endå till honom att du ska orka en dag till, jag ber att du en dag ska vakna och vara frisk igen, jag ber för dig min älskade far.
Du är min hjälte, min förebild, och du är och kommer alltid vara min kung!
Jag tror på dig, och det har jag alltid gjort, du är envis och det är bra!
Världen behöver dig, Dina kunder behöver dig, din familj behöver dig.
Men Pappa, framförallt jag behöver dig, din dotter som älskar dig så fruktansvärt mycket behöver dig.
Du är inte ensam i detta, jag är precis bredvid dig, du och jag.
Kommer aldrig lämna din sida.
Ikväll bad jag till gud ännu en gång, jag bad han att du ska få stanna här nere med mig, att allt ska bli bra.
Vi måste fortsätta hoppas.
Jag älskar dig min älskade pappa.