Dem här dagen tar aldrig slut, klockan blir bara mer och min dag blir bara längre.
Jag vill sova, jag är så trött. Ångesten äter upp mig inifrån och ut, som en spindel som kryper ut ur mitt skinn.
Hela dagen har varit som en konstig och otroligt dålig dröm, min kropp funkar inte som den brukar funka, jag kan knappt andas, jag har gråtit men tårarna är slut, men på något annat sätt gråter jag fortfarande.. inombords.
Det känns som att min kropp är lika lätt som en fjäder, det känns som att en del av mig är helt ur funktion, det sticker i fingrarna och det känns som att jag närsomhelst ska explpodera.
Är orken slut? har jag kommit till den punkten i livet då allt bara ska stanna upp?
Vill bara att någon ska trycka på paus...