ja, det är sant..jag älskar honom.

Det kom alltid göra ont, jag saknar henne så mycket!
Varför just hon? Hon fick sina vingar för tidigt.. 
Kan inte fördtå än, fast det gått över en vecka så tror jag att hon fortfarande finns kvar..väntar på ett telefonsamtal. . Usch för denns värld!
 
Men jag har sådan tur att just han finns där för mig nu mitt i all sorg.. och ja det är sant jag älskar han!

Det kommer förevigt att göra ont..

Den här dagen känns tung.. lite mer än alla andra dagar. 
Varför det vet jag inte, men fy vaf ont det gör i hjärtat.
Sitter bara och tänker på min vän som inte längre finns kvar. 
Känner ilska, är så fruktansvärt arg.. 
Varför ska det va så här?
Känner mig helt tom, smärtan har tagit över helt och hållet över mitt liv.
Vissa dagar lurar jag mig själv på något vis att du kommer att rings mig, ringa och säga att allt är bra och att vi ska ses och hitta på något. 
Men jag måste på något vis försöka inse att det aldrig kommer att hända. 
Linnea jag kommer förevigt att älska dig, och jag kommer aldrig sluta sakna dig.

Min ängel, vart är du nu?

Jag sitter och stirrar på ett fotografi på dig, ljusen är tända runt om.
Tårarna rinner, och hjärtat gör fruktansvärt ont.
Världen utanför mitt fönster är precis som den alltid varit. Bilar kör förbi, folk skrattar och solen går upp och ned.
Precis som alla andra dagar, men jag kan inte förstå att världen kan fortsätta snurra runt.
Jag försöker förstå, försöker hitta svar på alla mina tusen frågor.. varför just du lämnade oss kvar på denna jord?
Jag har frågor jag aldrig kommer få svar på, för den enda personen som sitter på alla svar det är du min lilla ängel.
Jag tittar upp på himmelen som ser så fridfull ut och försöker leta dig, vart är du just nu?
Ser du mig, hör du mig?
Du skulle snart bli 18 år, du hade hela ditt liv framför dig.. så varför fick du dina vingar och flög iväg?
Sitter hela tiden och tänker om jag något kunde göra för att rädda dig, hjälpa dig.
Jag vill bara ta en stege, klättra upp och hämta dig gumman.
Denna sorg jag och många andra bär på är otroligt tung, den gör så fruktansvärt ont.
Men på något sätt måste man hitta en väg och försöka leva vidare.
Men det kommer bli svårt, för jag vill leva vidare detta liv med dig.
 
Vem ska nu säga till mig vad som är rätt och fel?
Vem ska nu rädda mig från all ondska?
Vem ska finnas där när jag behöver gråta?
Du fanns ju alltid där när jag behövde dig som mest, du lärde mig att älska du lärde mig att leva.
Vi har ju funnit där för varandra sen barnsben, i 17 år.
Vi har gjort allt tillsammans.
Och nu finns du inte längre, jag kan fortfarande inte förstå.
Det finns ingen människa jag har delat så mycket som jag har delat med dig.
Till dig kunde jag säga allt, göra allt med.
Ingen kan någonsin ta din plats, aldrig!
Jag kommer alltid minnas dig med glädje, jag kommer fortsätta att skratta åt allt vi gjort.
För fy fan vad kul vi har haft.
 
Jag hoppas att du har det bra nu, att du har funnit ro.
Att du inte längre känner någon smärta.
 
Bästa vänner, kusiner och systrar som vi alltid sa.
En dag kommer vi ses igen, jag hoppas du väntar på mig.
Sov gott min egna lilla skyddsängel.
Må du vila i frid.<3