Så älskad och så saknad.

Du såg mörker, bara mörker.
Vi kunde aldrig ha anat vad som skulle ske den dära dagen.
Vi var helt ovetande om vad du bar på.
Att du den kvällen skulle ta ditt sista andetag och slutna dina ögon för sista gången.
Med hela ditt liv framför dig och på bara en sekund tog det slut.
Jag tror inte på gud, men det känns lättare att tänka att han öppnade sina armar och välkommade dig till himelen.
Du såg aldrig hur älskad du var, du kunde inte se.
Men du var älskad, så älskad av så många.
Men på något vis såg du aldrig det, allt du såg var mörker.
Jag tänker tillbaka på sista sommaren, du var så lycklig, du sken som en solstråle.
Hade du redan då vetskapen av att ditt liv snart skulle ta slut?
Du gav dig bara av, utan en förklaring om varför.
Var det något vi kunde göra för dig, eller kände du att ingen hjälp kunde få dig att må bättre?
Du sa till mig den sommaren att livet är värt att leva för, att det finns så mycket bra.
Ljög du då, när du själv inte kunde se det själv?
Eller var du som den beskyddande storasyster som du alltid varit?
Förstod du att vi som blev kvar skulle dränkas av sorg och saknad?
 
På en enda sekund förändrades allt, på en sekund blev hela världen mörk.
Och ljus kommer den aldrig mer att bli, inte utan dig.
Du var hela min värld, och nu finns du inte längre.
Du kommer aldrig någonsin att existera igen.
 
Du fick hela mitt liv, jag fick bara en liten bråkdel av ditt.
Jag kommer aldrig att förstå att jag aldrig mer kommer få träffa dig, jag vill aldrig förstå.
Jag kommer aldrig lära mig acceptera, att du valde att gå.
Du lämnade mig kvar, utan något.
Hur kunde du göra så här?
Mitt liv kommer aldrig mer att bli helt, och det är något jag måste leva med varje dag.
Ovisheten och alla frågor det är något jag aldrig kommer få något svar på.
Du är den enda som kan ge mig svaren.
 
Du kan se mig, höra mig och kanske även röra mig.
Men jag, jag kan aldrig mer se dig.. hur mycket jag än letar i panik efter dig så kommer jag aldrig mer få se en skymt av dig.
Hur mycket jag än pratar till dig så kommer jag aldrig få höra ett svar.
Men du, du kan höra mig och du kan se mig.
Om det är orättvist?
Ja det är satans jävla orättvist.
 
Jag kommer förevigt att sakna dig, jag kommer förevigt att sakna den största delen av mitt liv.
Jag kommer förevigt att älska dig.
 

Kommentera inlägget här :