Ligger här i sängen, jag gråter för jag saknar henne så mycket.
Men jag skrattar också, åt allt de roliga vi har gjort tsm.
Man inser mer och mer att det är de man måste göra, minnas allt de bra man gjorde och delade tsm.
Men det är fan svårt, och det kommer det alltid att vara.
Det är orättvist, att livet måste fortsätta utan min Linnéa.
Hon finns inte längre bland oss, men hon kommer förevigt att finnas i mitt och många andras hjärtan.